Lite orolig:(

Känner mig lite orolig och ledsen ikväll, säkert ingenting men Adrian har en liten knuta ca 1 x 0,5 cm stor i bakhuvudet, nackbenet sen har han på vänster sida om halsen en blodådra som när han skriker eller pratar högt, skrattar osv får en liten bula på den . Vet att det säkert är fullt normalt men jag blir så rädd att det ska vara någonting som kan skada honom. Älskar dem så mycket och är så vansinnigt rädd att det ska hända dem någonting, mina älskade, älskade barn. De är mitt allt, mitt universum det allt handlar om, mina hjärtan. Kärleken och ängslan är ju nått som för mig iaf följs åt, ängslan smärtar ofta men jag låter den inte överskugga glädjen och lyckan mad att ha barn, men den finns där och så ska det väl vara, för vem ska se om barnens väl om inte föräldrarna. När jag som ikväll lägger dem för natten, pussar dem godnatt och bäddar om dem så är jag så lycklig för att jag kan ge dem en varm, trygg och säker nattvila, det är inte självklart för alla mammor att veta att mitt barn sover tryggt i natt. När de sen, då lällen är slut ropar in mig/oss för att mysa en stund tills de somnar så gör jag det så gärna eftersom jag vet att det skänker dem ytterligare trygghet och kärlek. Att sen ligga och se när gumman stryker sin snuttetutte under lill-pluppnäsan så blir mammhjärtat så stort att det nästan spricker. Eller då Adrian med hela famnen full av bilar snusar och små snarkar, kärleken har inget slut. Nu känns ängslan mindre, kanske för att den fått ord, så god natt vänner och njut av kärleken även om den smärtar.